Grubbel Gojja.
Hur kommer det sig att livet upprepar sig, eller ah livet och livet. Saker och ting som vi människor väljer att göra, saker och ting vi människor väljer att inte göra. Och sånt man inte vill råka ut för men man gör det ändå eller saker man är med om vare sig man vill eller inte.
Ibland står man inför ruttna val ... du står i en T formad korsning. Vägen du kan ta därifrån är antingen vänster eller höger - om man inte ska släpa sitt arsle hela vägen tillbaka där du kom ifrån. Och oftast, inte alltid - men oftast! Så är dom två olika vägvalen samma skit. Inget utav dom är bättre ingen är sämre, men det är inte de man egentligen vill ha eller göra. Hur kommer det sig att vi upprepar oss? Man är med om samma skit fast på olika sätt och olika nivåer, oavsett om det är nytt folk man har och göra med eller en gammal umgängeskrets. Flera gånger om i livet står vi i det skedet utav att vi får antingen be om ursäkt eller förlåta. Och nån gång emellan åt - då rullar det bara på, tills man kommer till det stadiet.
Det är som om livet vore en ända lång innebandy match. Perioderna är fighten i överlevnad och lärdom medan periodpauser är livets stopp knapp då man bara flyter och får en tid att vila ut och andas. Sen går man ut i en ny rond och kämpar för det som man vill och tror på - oavsett om oddsen är 0-10 emot en. Hur kommer det sig att man gör så? Hur torrt allt nu än är, varför i helvete fortsätter man slita som ett as både psykiskt och fysiskt för att försöka vinna matchen? Man kan ju lika väl lämna WO "walk over." Men, då är man väl feg och svag?
Jag orkar inte grunda nått mer i det. Läste texten och tänkte "palla."
Sjukskriven tills onsdag, är si sådär. Hade hellre jobbat än och uggla hemma.
Lenny Kravitz - I´ll be waiting.
Of course my Horse! /K
Ibland står man inför ruttna val ... du står i en T formad korsning. Vägen du kan ta därifrån är antingen vänster eller höger - om man inte ska släpa sitt arsle hela vägen tillbaka där du kom ifrån. Och oftast, inte alltid - men oftast! Så är dom två olika vägvalen samma skit. Inget utav dom är bättre ingen är sämre, men det är inte de man egentligen vill ha eller göra. Hur kommer det sig att vi upprepar oss? Man är med om samma skit fast på olika sätt och olika nivåer, oavsett om det är nytt folk man har och göra med eller en gammal umgängeskrets. Flera gånger om i livet står vi i det skedet utav att vi får antingen be om ursäkt eller förlåta. Och nån gång emellan åt - då rullar det bara på, tills man kommer till det stadiet.
Det är som om livet vore en ända lång innebandy match. Perioderna är fighten i överlevnad och lärdom medan periodpauser är livets stopp knapp då man bara flyter och får en tid att vila ut och andas. Sen går man ut i en ny rond och kämpar för det som man vill och tror på - oavsett om oddsen är 0-10 emot en. Hur kommer det sig att man gör så? Hur torrt allt nu än är, varför i helvete fortsätter man slita som ett as både psykiskt och fysiskt för att försöka vinna matchen? Man kan ju lika väl lämna WO "walk over." Men, då är man väl feg och svag?
Jag orkar inte grunda nått mer i det. Läste texten och tänkte "palla."
Sjukskriven tills onsdag, är si sådär. Hade hellre jobbat än och uggla hemma.
Lenny Kravitz - I´ll be waiting.
Of course my Horse! /K
Kommentarer
Trackback
