Bitterfitta!
Har funderat i min stillsamhet och tystnad här i min lägenhet. Tittat mig omkring och tänkt på vad jag behöver göra i mitt hem. Har mycket på G, men jag måste välja något utav det. Kan inte göra allt - för jag kan inte befinna mig på 3 stycken olika platser hur mycket jag än vill. Men någonstans där emellan, när jag svindlar i tankarna kring mig själv och min framtid så dras jag motvilligt in på mina andra oklara punkter. Sånt som jag varit arg, frustrerad, ledsen, och ångerfull över. Och varje gång jag kommer in på just dom tankarna då blir jag mest förbannad och ledsen. Och jag orkar inte känna sånt mer. Inte nu, och inte idag och absolut inte imorgon.
Visst, det finns punkter då JAG klantat till det. Big time! Då jag har gjort bort mig, nyktert som onyktert. Det finns de stunder då jag har varit efterkloksam. Handlat först tänkt sen, när det egentligen ska vara tvärtom. "...tänk först! Handla sen..."
Och jag vet! Jag är inte efterbliven, jag kommer på mig själv - och jag försöker faktiskt göra det rätta för mig. Jag tar smällen, jag står för det och jag lär mig utav det - men sen då? Allt de som är runt om?
Och visst, man kan inte fucka till allt och tro att gång på gång på gång att saker och ting ska lösa sig utan att man får ångra det. Absolut inte, det är inte de jag vill få fram. Men vad är det som ger er alla rätten till att straffa mig på det sättet som ni gör? Vad ger er rätten till att säga saker och handla annorlunda? Vad ger er rätten? Vem?
Är det jag? För om det är så ... så säger jag upp mig här och nu!
Jag må vara förbannat godtrogen och naiv. Jag vet det! Tro fan på de att jag vet det! Men gentemot er, så har JAG ALLTID FUNNITS. Oavsett vad!
När ni gjort bort er, borde jag tagit mig rätten och straffa er mer än vad ni förtjänade? Eller bara helt enkelt göra mer hönor utav fjädrar? I vissa fall så undrar jag. När jag blir fett sårad eller total blåst, jag säger vad jag känner men tillslut jag förlåter ... Jag förlåter min vän! Eller ah, några utav er trodde jag åtminstonde var min vän.
Åååååååh ja!!!! Jag vet att jag är fett Naiv och godtrogen ännu en gång!
I vissa fall, så har jag kännt - "hur fan ska jag gå tillväga?"
När någon utav er har trampat på mig som om jag vore hundbajs.
Men vet ni vad, när jag insett mina fel, och jag har varit rak och ärlig igenom saker och ting till er, och när jag bett om ursäkt - vad fan ger er rätten, till att straffa mig så som ni gör om ni är mina vänner?
"En vän är den som känner dig som du är,
förstår var du har varit,
accepterar vad du har blivit,
och ändå, varsamt låter dig växa."
Bittert / K
Ingenstans och Ingenting.
Vi alla är vår egen individ ... eller hur?
Var och en utav oss har enskilt någonting speciellt som ligger dolt någonstans inombords hos oss alla. Men det är inte det där lilla dolda speciella som är det viktigaste. Utan det allra viktigaste är att vi måste inse och lita på vår egen sanna natur. För ännu en gång ... hos oss, var och en - finns det något speciellt som vi måste hålla kvar och ta vara på.
Och om vi ska kunna få kontroll över våra liv och åstadkomma något av ett bestående värde, så måste vi förr eller senare lära oss att hysa lite självtillit. Vi behöver inte lasta över ansvaret på någon gudomliggjord andlig Superman eller sitta och vänta på att ödet ska knacka på dörren. Det som krävs är helt enkelt att vi tror på den kraft som finns här inom oss och att vi använder den ... När vi väl gör det och slutar upp med att imitera andra och konkurrera med dem, det är då! Det är då det verkligen sker något!
Så ännu en gång, allting har sin egen sanna natur.
"Människan har hjärna och hjärnan låter sig ibland luras."
Och har vi dåligt förstånd vad det gäller oss själva, så har vi ingen självrespekt.
Självförtroendets väg börjar med att vi inser vilka vi är, vilka resurser vi har och vad som fungerar bäst för oss. Förr eller senare händer det helt plötsligt att vi upptäcker en del om oss själva som vi inte tycker om. Och när vi väl är medvetna om sådant ... det är då vi kan bestämma oss för vad vi ska göra åt det. Och att bemöda oss om att utplåna det som brukar kallas negativa känslor och lära oss att använda dem på ett positivt sätt. Så istället för att motarbeta oss själva är allt vi behöver göra i många fall att ge våra svagheter och otrevliga tendenser en annan inriktning än tidigare. Det är som ren matematik. Det lättaste sättet att bli kvitt ett minus är att ändra det till ett plus!
Ibland finner man trots allt att egenheter som man med all makt försöker bli av med, slutligen kommer tillbaka. Men om man gör de rätta sakerna så måste det ju även komma tillbaka på rätt sätt?
Problemet idag, är att det finns för många som tänker för mycket och engagerar sig för lite.
Allt handlar om hur man håller sig lugn och glad i livets alla skiften. En tusenmila färd börjar med ett enda steg. Allting har sin plats och sin funktion. Det gäller ju även oss människor. Så när du känner att du respekterar din egen sanna natur, då vet du vart du hör. Och du vet också var du inte hör hemma. Jag har vissa begränsningar, och jag känner till dom. Och en svaghet av det ena eller andra slaget kan vara till stor glädje, om man erkänner dess existens!
"... När Du har svårigheter att förlåta -
påminn Dig ett tillfället då Du
behövde förlåtelse. Erbjud den
andre vad Du själv ville få."
Kaputt /K
Grubbel Gojja.
Ibland står man inför ruttna val ... du står i en T formad korsning. Vägen du kan ta därifrån är antingen vänster eller höger - om man inte ska släpa sitt arsle hela vägen tillbaka där du kom ifrån. Och oftast, inte alltid - men oftast! Så är dom två olika vägvalen samma skit. Inget utav dom är bättre ingen är sämre, men det är inte de man egentligen vill ha eller göra. Hur kommer det sig att vi upprepar oss? Man är med om samma skit fast på olika sätt och olika nivåer, oavsett om det är nytt folk man har och göra med eller en gammal umgängeskrets. Flera gånger om i livet står vi i det skedet utav att vi får antingen be om ursäkt eller förlåta. Och nån gång emellan åt - då rullar det bara på, tills man kommer till det stadiet.
Det är som om livet vore en ända lång innebandy match. Perioderna är fighten i överlevnad och lärdom medan periodpauser är livets stopp knapp då man bara flyter och får en tid att vila ut och andas. Sen går man ut i en ny rond och kämpar för det som man vill och tror på - oavsett om oddsen är 0-10 emot en. Hur kommer det sig att man gör så? Hur torrt allt nu än är, varför i helvete fortsätter man slita som ett as både psykiskt och fysiskt för att försöka vinna matchen? Man kan ju lika väl lämna WO "walk over." Men, då är man väl feg och svag?
Jag orkar inte grunda nått mer i det. Läste texten och tänkte "palla."
Sjukskriven tills onsdag, är si sådär. Hade hellre jobbat än och uggla hemma.
Lenny Kravitz - I´ll be waiting.
Of course my Horse! /K
eldsjäl
Livets Mp3 lista.
J Holiday - Suffocate
Lifehouse - You And Me
Snow Patrol - Make this go on forever
Hoobastank - More than a memory
Anouk - Girl
Anna Nallick - In the rough
CKY Ft H.I.M - right here in my arms
Damien Rice - Coconut Skins
Damien Rice - 9 crimes
David Gray - Look After You
DMX - Lord Give Me a Sign
Foo Fighters - Tired of You
Foo Fighters - Best of you
Leona Lewis - It´s all for you
Maria Mena - Just Hold Me
Mario - How do I breathe
Matt White Band - Take a Chance
Matt White Band - I´ll be there
Peter Gabriel - In your eyes
Skunk Anansie - Infidelity
T-Pain - Goin through a lot
Alicia Keyes - Wreckless love
Alicia Keyes - like you´ll never see me again
Lenny Kravitz - I´ll be waiting
Block 44 - Din egen väg
Joe Cocker - Have a little faith in me
Kurt Nilsen - A part of Me
Counting Crows - Colorblind
Racal Flatts - My Wish
Rascall Flatts - What Hurts the most
Skillet - Comatose
Skillet - Those Nights
Sunrise Avenue - Heal Me
Unwritten Law - Your my angeln
