Akillés!

Jag har kommit in hit på bloggen och skrivet en massa texter, men aldrig producerat. Mest för att jag varit rädd för att bli missförståd. Behöva stå till försvars med något, tankar osv. Men, jag idag slog det mig. Min blogg är min blogg, antingen så fattar man eller så gör man inte. Man behöver inte grunda i varför jag skriver som jag gör, om vem hur eller varför.
Det här är min blogg och någon skapar sig en uppfattningen eller något liknande, så fine. Bra för er, men ta aldrig åt er eller något för givet - för ingen mer än jag kan förstå dess sanna innebörd!


Min Akillés Häl.

Du är fin som du är när du står med mig här. Gör dig inte en massa extra besvär utan var bara precis så som du är! Du är värd allt som livet kan ge och alla har vi nåt bra. Något som andra vill ha, även om det inte känns så var dag så är det upp till dig och även till mig ... att se till att allt ordnar sig!


Sprid glädje och du får dubbelt upp. Älska och du förstår!

Varje liten sak som du gör och varje litet ord som jag hör får mig att förstå att en vän som är så, är det finaste någon kan få!


Du vet hur orden var en gång ... för du tystnar ibland när du lyssnar och en dröm går oändligt långt. Allt kan hända och alla vindar kan vända. Du gör mitt liv till melodi, dess eko klingar inom mig och jag ser ditt ljus samt världens brus. Det kan tystna bakom dig så att nya ord och tankar föds. Men här i din närhet får du mig att känna: "okej, här kan du se mig som jag är!"


Det finns en sång som säger att, "som värmen när de blåser kallt och lockar dig till att gråta eller jubla. Den har någonting som griper tag och leder dig ifrån natt till dag. Den visar att vi hör ihop, som ett försiktigt glädjerop!

Det förenar oss i det bitterljuva, de liv vi måste klara av och allt vi tog och allt vi gav. Allt för att vi bara kan åka Europa runt ... Det är en sång om enkelhet - de lilla som vi alla vet ... den talar till de vackra och de fula. Den vakar oss i månens sken så skrällande men ändå ren!

Något brutet men ändå vackert, och alla drömmar vi har drömt - men samtidigt de vackra som vi nästan glömt. Allt finns ändå kvar och vi kan inte längre ljuga. Du ropar och man hör din röst, jag skriker ut, försöker få min tröst ... jag får ett ord som ger mig ett enkelt naket halleluja ...!"

De som jag just skrivit. Det är MIN livs kärlek. Mitt allt! Så som jag alltid vill känna! Spelar ingen roll om det är en person, ett djur eller serie ... t.om en idrott. (sorry coach) ;) Men det här är min passion, jag vet precis vilken! Och jag kommer dra ur varendra liten jävla kram gnista ur mig själv för att jag ska ha den livet ut!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0