Jag är fläckvis intelligent!

Innebandyn är avklarad. Visst vi vann vår serieuppgång, har några strö träningar och en cup i Lerum nu innan lite vila. Vilket ska bli sjukt skönt för jag är jävligt trött fysiskt om inte och tala med psykiskt. Nu är det mest tankar om bar mark, fys träningar, mina sponsorer, kommande säsong, konkurrens och rent av bara en uppbyggning utav fysik!
Allt är ju stenhårt nu, det är nu det gäller!
Det handlar inte om att vinna, nu handlar det om och hänga kvar - och allt slit, och all tid det kommer att kräva - allt sånt gör mig stressad!
Kommer ihåg när jag spelade i 1:an sist, jag gick därifrån - och jag kommer mycket väl ihåg varför. Först och främst var jag inte mogen för det, men all tid man skulle lägga ner, all träning osv ... Mycket ifrån ens "egna" liv hamnade åt sidan .. Många uppoffringar ... men samtidigt, nu brinner jag för det!

Redan nu har det varit mycket stress, och jag är en ostress människa.
Rakt igenom, alltid tagit de lugnt - saker och ting löser sig, Hakuna Matata!
Men det har varit tufft i det sista, kring det mesta och flesta. Men jag vet själv - så länge jag gör mitt bästa så kan ju inget stå emot. Jag kan ju inte göra mer än så!

Sa upp mig på jobbet som jag hade förra veckan. Too bad att man inte har samma inkomst kvar, men jag ångrar fan inte beslutet ... och inga pengar i världen kan gå emot mitt beslut. Fine om man lever fattigt från och till, men det jobbet? eh nej!
Då fryser jag hellre arslet av mig och säljer korv på nätterna. That´s for sure!

Mamma var hos doktorn idag ... och jag bad till Gudarna att hon skulle få en operations tid. Men eftersom jag inte tror på Gud så kan ni ju gissa svaret: Nejjeee. Allt är ju komplicerat kring det hela, och det hon fick från dagens undersökning var att Han ville att hon skulle gå på sjukgymnastik i 6-9 veckor. Skämt och sido, jag ser det som Karma. ;) Haha - jag tror inte på Gud så varför ska Han lyssna på vad jag ber om, då får vi istället sjukgymnastik - jag får mer hemmajobb/gnäll.
No fence mama, men vi kommer inte speciellt bra överens nu när du är hemma och trampar hela tiden och samtidigt så ska jag göra det med. Tror du förstår mycket väl vad jag menar!

Huvudet har varit belastat ett tag nu, många tankar som far omkring. Mycket onödigt - samt saker och ting som behöver rensas ur systemet. Men jag har halvt lagt det åt sidan / slängt det på soptippen ... en del saker är inte nödvändigt att grubbla. Det löser sig själv - så småningom. Sen finns det ju mer konkretare ting, vad som är värt osv.
Men latsidan har gjort det till, aawsh - what will be will be, saker och ting kommer fram utav sig självt - och inget större än våran egna instikt kan ju leda oss! eller?
Men samtidigt så känner jag att det är ingen idé eller ork till att skriva om det heller. Haha!
Det är något som jag kommer förmodligen diskutera med min mor, min kärlek eller mina närmsta ... Men kort som sagt, alla kommer till en period då man bara blir trött!

En annan sak är att jag mötte min kärlek för första gången i Oktober. Vi hade sjukt kul och inte på tal om alla mysiga stunder fram tills att du åkte i Januari ... sen kom en utav dina livs resor. Obeskrivlig saknad jag känt, och även om du inte varit inom "synhåll" eller det här med närhet. Så har du bara växt in på mig. 31 Maj skulle du komma hem, men pga tråkiga omständigheter så blev det ett helt annat datum. Och som sagt, det är tråkiga omständigheter som du kommer hem - men det ska bli så skönt och få hem dig. All kärlek som jag sitter och sparar på ... Jag vill jag vill jag vill .... Och som jag sa ... som vi sa ... denna resa kommer ju bara göra oss starkare eller så visar de vad som är menat. Men till det positiva - det finns aldrig något, någon som kan gå emellan mina, dina, eller våra drömmar som vi har ihop - så länge det är Du & Jag!