Ingenstans och Ingenting.

Vi alla är vår egen individ ... eller hur? 

Var och en utav oss har enskilt någonting speciellt som ligger dolt någonstans inombords hos oss alla. Men det är inte det där lilla dolda speciella som är det viktigaste. Utan det allra viktigaste är att vi måste inse och lita på vår egen sanna natur. För ännu en gång ... hos oss, var och en - finns det något speciellt som vi måste hålla kvar och ta vara på.
Och om vi ska kunna få kontroll över våra liv och åstadkomma något av ett bestående värde, så måste vi förr eller senare lära oss att hysa lite självtillit. Vi behöver inte lasta över ansvaret på någon gudomliggjord andlig Superman eller sitta och vänta på att ödet ska knacka på dörren. Det som krävs är helt enkelt att vi tror på den kraft som finns här inom oss och att vi använder den ... När vi väl gör det och slutar upp med att imitera andra och konkurrera med dem, det är då! Det är då det verkligen sker något!

Så ännu en gång, allting har sin egen sanna natur.
"Människan har hjärna och hjärnan låter sig ibland luras."
Och har vi dåligt förstånd vad det gäller oss själva, så har vi ingen självrespekt.

Självförtroendets väg börjar med att vi inser vilka vi är, vilka resurser vi har och vad som fungerar bäst för oss. Förr eller senare händer det helt plötsligt att vi upptäcker en del om oss själva som vi inte tycker om. Och när vi väl är medvetna om sådant ... det är då vi kan bestämma oss för vad vi ska göra åt det. Och att bemöda oss om att utplåna det som brukar kallas negativa känslor och lära oss att använda dem på ett positivt sätt. Så istället för att motarbeta oss själva är allt vi behöver göra i många fall att ge våra svagheter och otrevliga tendenser en annan inriktning än tidigare. Det är som ren matematik. Det lättaste sättet att bli kvitt ett minus är att ändra det till ett plus!

Ibland finner man trots allt att egenheter som man med all makt försöker bli av med, slutligen kommer tillbaka. Men om man gör de rätta sakerna så måste det ju även komma tillbaka på rätt sätt?
Problemet idag, är att det finns för många som tänker för mycket och engagerar sig för lite.

Allt handlar om hur man håller sig lugn och glad i livets alla skiften. En tusenmila färd börjar med ett enda steg. Allting har sin plats och sin funktion. Det gäller ju även oss människor. Så när du känner att du respekterar din egen sanna natur, då vet du vart du hör. Och du vet också var du inte hör hemma. Jag har vissa begränsningar, och jag känner till dom. Och en svaghet av det ena eller andra slaget kan vara till stor glädje, om man erkänner dess existens!

"... När Du har svårigheter att förlåta -
påminn Dig ett tillfället då Du
behövde förlåtelse. Erbjud den
andre vad Du själv ville få."


Kaputt /K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0